mickolm

Nu är OS över för den här gången. Med blandade resultat. Det började med cykelprestationerna som överraskade svenska folket och avslutades med en tung friidrottsvecka.
Det är framförallt denna vecka som väckt tankar hos mig.
När Susanna Kallur sprungit försöket och alla kunde andas ut för att kroppen höll och att Sanna hade bra tider i kroppen.
När Sanna sedan snubblar över första häcken i semin får hon svenskarnas hjärtan kan blöda och krönikörerna att ändå lovorda henne. Inget konstigt med det, jag tyckte också synd om Sanna. När man tänker på all träning hon lagt ner, all smärta och alla bakslag så är det svårt att inte tycka synd om henne.

MEN DÅ UNDRAR JAG:

Vad är SKILLNADEN mellan Susanna Kallur och Carolina Klüft? Carro bytte sjukampen mot längd och tresteg. Enligt många ett dumt val. Men vad ger alla rätt att klanka ner på Carros val? Carro har klart och tydligt sagt att motivationen för mångkampen inte längre fanns kvar. Hon mådde inte bra! Men ingen har brytt sig om det, alla pratar bara om förlorat OS-guld.

När Carro nu inte lyckades nå upp till de längderna hon kan nå så skriker media ut fiasko. Varför lider ingen med Carro? Varför säger de saker som "vad var det jag sa"? Varför får hon inte göra en dålig tävling? Tror ni inte att hon är besviken? Tänker ni inte på all träning, bakslag och press hon har känt? Det kan ju inte finnas NÅGON som tror att Carro åkte till Peking för att misslyckas??!

Nä, skärpning Sverige! Carro har gett oss så mycket spänning och glädje i så många år, låt henne göra det hon mår bra av, och om ett par år så kanske hon når upp till de längder som krävs för medalj i både tresteg och längdhopp. Men det ska ske för att hon själv vill, orkar och mår bra av att träna!
Det måste ju vara bättre att hon tränar och tävlar så länge hon tycker att det är roligt än att hon mår dåligt. Tänk ett steg längre Sverige!
Hon är ingen medaljmaskin, hon är bara människa!