Laseroperation
Ett tag sen jag skrev nu, men för en vecka sen blev äntligen min ögonoperation av. Efter mycket velande, tvekande och vilja så bokade jag en tid. Skönt att det var kort väntetid, ca 3 veckor, för då behövde man inte fundera så mycket över det.
Jag var ganska så lugn inför operationen, hade läst på mycket på internet, kollat på "min" operation, lasek/elsa på youtube, något som jag precis efteråt tyckte var lite korkat gjort, men när det väl var dags för operation så var jag nöjd att jag gjortdet så hade jag "full kontroll"..
Mormor och morfar följde med mig för att kunna köra mig hem sen. Jag kom till kliniken och blev bra bemött, fick en stesolid och lite voltarendroppar i ögonen i förebyggande syfte. Sen fick jag gå in i ett annat väntrum och träffade sedan ögonläkaren som skulle operera mig, han tog en sista koll på mina ögonbottnar för att se att allt såg bra ut, sen fick jag följa med en tjej in i operationssalen, som jag inte vet så mycket av hur den såg ut, men jag fick lägga mig på en brits med grop för huvudet och en kudde under knäna. Fick sen koncentrera mig på ett rött blinkande ljus och fick instruktioner om hur operationen skulle gå till, att det röda ljuset skulle försvinna i slutet och att jag inte skulle börja leta efter det utan ta det lugnt. Jag fick bedövningsdroppar i ögonen och sen var operationen igång.
Från det att jag gick in i operationssalen tills jag reste mig från britsen hade det gått 20 minuter. Jag reste mig från britsen och sa "klockan är tjugo i tio" Jag såg redan då klockan på andra sidan rummet, en klocka jag innan inte hade sett utan glasögon.
Sen fick jag vila lite i ett rum medan jag fick en genomgång av förhållnigsregler, medicinutdelning mm. Sen åkte jag hem för att i stort sett spendera resten av veckan liggande. Det var jobbigt, skavde, gjorde ont, men ändå inte lika illa som jag förväntat mig. Antingen hade jag tur, har högre smärttröskel än andra eller så hade jag förväntat mig så mycket att det bara var en lättnad alltihop när jag insåg att det inte var riktigt så illa. Sen ska jag ju självklart inte glömma att nämna att min bästa vän under dessa dagar var bedövningsdropparna som gjorde att man fick lite andrum, man fick slippa känna allt skav för ett tag.
Nu har det gått en vecka, jag ser fortfarande suddigt och syne varierar. Men igår kväll såg jag på en film och under den filmen hade jag skarpare syn än jag haft innan med glasögonen, så jag tror att får det bara läka så kommerdet är bli kanon!!
Ska snart sova, och hoppas på att se klart imorgon bitti...
